14.11.2016

Reportage: Världsarvet Vegaöarna – ett levande världsarv

fiskebat Igeroy

Reportage: Världsarvet Vegaöarna – ett levande världsarv
Marianne Sjöström, projektledare Spotlight High-Low Coast

Projektgruppen för Spotlight, genom undertecknad tillsammans med Peter Källberg (Vasek), Mia Karlsson (HK-Dest) och Erja Back (Visit Umeå), besökte Världsarvet Vegaöarna under tiden 18-20.10.2016. Syftet med besöket var bl.a. att bekanta oss med ett världsarv som certifierat sig som en hållbar destination och för att ta del av hur man där jobbar utgående från den aspekten.

Resan, som företogs med bil, startade i Umeå och gick via Lycksele, Storuman och Tärnaby över Hattfjelldal till Brönnöysund och vidare till färjeläget Horn. Norge bjuder på spektakulära vyer och under båtresan, som gick i nordvästlig riktning från Horn till Igeröy på Vega, öppnade den karga arkipelagen i Nordland upp sig framför oss. De dramatiska till synes blåa fjällen inramade kusten på den norra och östra sidan. Båtresan tog 50 minuter inklusive ett kort stopp på ön Ylvingen, som för övrigt är känd som inspelningsplats för TV-serien Himmelblå, som även gått på svensk och finsk TV. Efter en nio timmars resa med bil och färja var vi framme i Vega, som är huvudön.

 batresa

Spektakulära vyer under båtresan från Horn till Igeröy på Vega

 

Allmän information

Vega kommun, med 1 256 invånare, täcker 2 000 km² och består av ett kontrastrikt område med höga fjäll, lågland, skog, kalkrika hedar och våtmarksområden med ett rikt djur-, fågel- och växtliv. Skärgården kring Vega omfattar 6 500 öar, holmar och skär av vilka omkring 50 har bebotts genom många generationer. Av världsarvsområdet är 22% fredat område genom fyra naturreservat, två fågelfredningsområden och ett lanskapsområde.

De viktigaste näringarna på ön är jordbruk och fiske. Det finns idag ca 40 lokala fiskare, en siffra som gått kraftigt neråt med åren. Mjölkproduktion och svinhållning utgör också viktiga inkomstkällor liksom turismen, även om den är rätt småskalig.

 

Världsarvet Vegaöarna

År 2004 blev Vegaöarna inskrivet på Unescos världarvslista. Detta var det första kulturlandskapsområdet i Norge som fick världsarvsstatus. Området med sin speciella geologi med kalkrik grund, rik flora, ett rikt fågelliv ger en stor biologisk mångfald som medför tilläggsvärde. I beslutet ingår motiveringen att Världsarvet Vegaöarna återspeglar sättet för hur generationer av fiskare/lantbrukare under de senaste 1500 åren har bibehållit ett hållbart sätt att leva i samspel med det ogästvänliga havslandskapet och naturen nära polcirkeln. Det baserar sig på det unika och urgamla sättet för hur man än idag skördar ejderdun genom att man håller ejdern som husdjur. Ejder- och duntraditionen är det främsta exemplet på kustfolkets förmåga att överleva i en barsk natur genom att bruka naturresurserna på ett sätt där de bevaras även för kommande släkter. Arvet till världen består också av byggnader som beskriver hur fiskar- och bondefamiljerna levde, kulturlandskapet med det rika fågellivet och strandkanten med sin växtrikedom. Den kalkrika jordmånen gynnar t.ex. förekomsten av orkidéer. Det är således både kulturminnen och rika naturvärden på Vegaöarna som utgör grunden för det som skall bevaras.

Värdeskapandet i Vegaöarnas världsarvsområde kännetecknas av en miljömässig, ekonomisk och social/kulturell aspekt och därför ska aktiviteterna i området ha dessa komponenter. Man talar om att värna genom att bruka. Målet för miljömässigt värdeskapande sker genom att naturen tas om hand. I målet för socialt-kulturellt värdeskapande ingår att hos lokalbefolkningen etablera en lokal identitet, ett ägarskap och tillhörighet i världsarvsområdet. Det ekonomiska värdeskapandet är att styrka ett livskraftigt lokalsamfund.

Kulturlandskapet bibehålls och underhålls genom att man brukar det både som betes- och slåtterlandskap. Betande kor och får är därför en allmänt förekommande syn. Även barn- och undgomar involveras i kulturlandskapsskötsel genom slåtterarbete i syfte att väcka intresse och förståelse för natur och kultur på hemorten. På 50-talet ville man öka skogsbeståndet varvid Sitkagranen inplanterades. Den har trivts alldeles ypperligt i det fuktiga kustklimatet men har nästan tagit överhanden på bekostnad av annan vegetation. Detta har lett till större avverkningar för att hålla trädbeståndet i schack och skydda övrig vegetation.

Lokalbefolkningen värnar om sitt kulturlandskap och man kan skönja en stark identitet med kulturtraditionen och en genuin stolthet över området. Hållbarhet och värdeskapande är nyckelord, och miljöanpassad turism ligger som grund när man ska öka användningen av de skyddade områdena. Icke materiella kulturminnen genom kraften i berättelser, visor, tro och tradition förmedlar också spår som ger mening.

Förvaltningssidan inom världsarvet och den turistiska sidan jobbar väldigt tätt inpå varandra enligt samma vision, mål och strategi. Stiftelsen Vegaøyan Verdensarv och Vega verneområdestyre, Statens naturoppsyn og Helgeland Museum finns förresten under samma tak.

sauene pa veijen

Kulturlandskapet bibehålls och underhålls genom att man brukar det som betes- och slåtterlandskap

 

Världsarvet som en hållbar destination

Hilde Wika, reselivschef i Vega kommun, berättade att när Vega blev världsarv gjordes en resestrategi för att beakta området och hur man skulle bemöta alla dem som vill besöka området. Strategin bygger på tre huvudpunkter:

• Genom ett levande samfund, en mångfaldig natur och kultur ska besökaren ges unika och attraktiva upplevelser.
• Med småskalig turism ges närhet i möte med turisten som ska bli öarnas varumärke.
• Området ska utvecklas som ett bärkrafigt resemål där natur och kulturarv tas till vara och vidareutvecklas.

Med ledorden ”Vega ved verdens vakreste kyst” blev visionen: ”Norge stolt av Vega!” Och det som verkligen är synligt genom det arbete som hittills gjorts är just stoltheten bland lokalbefolkningen!

Innovasjon Norge, en organisation som bl.a. profilerar norskt näringsliv och Norge som resmål, hade utlyst ett pilotprojekt för utveckling av bärkraftiga destinationer, något som passade väl för Vega att delta i tack vare världsarvsstatusen. Projektet mynnade i att Vega år 2013 blev en av de första destinationerna i Norge som certifierades som en hållbar resedestination. Därigenom har man fått verktyg och indikatorer för en bärkraftig utveckling när det gäller turismen.

Märket för bärkraftigt resemål är ett kvalitetsmärke för resemål i Norge. Det bygger på en standard som sätter tydliga krav på resemålets förmåga till bärkraftig verksamhet och utveckling. Märket erbjuds till de resemål som önskar ta ett ansvar för turismens negativa verkningar på miljön. Kvalitetsmärkningen förutsätter att resemålet tar vara på natur, kultur och miljö, stärker sociala värden och är ekonomiskt livskraftig.
Hilde Wika lyfte fram fördelen är med att vara certifierad som en sk. ”sustainable destination” och hur det sedan fungerar. En klar fördel är, att man som kvalitetsmärkt resemål, framhävs i marknadsföring både genom Innovasion Norge och Visit Norway. Förutom att man får extra synlighet blir destinationen också mera konkurrenskraftig. Vart tredje år genomgås ordningen, och varje år ska man svara på uppföljningsfrågor genom en särskild blankett.

 

Turismen på Vega

vega havhotell

Vega Havhotell

 

Reselivschef Hilde Wika berättar att Vega vill profilera sig inom begreppet slow tourism, och hon använder sig av uttrycket ”ta tiden tillbaka”, som kan vara natur- och kulturbaserade upplevelser som fisketuism, vandring, cykel, kajaking, fågelskådning och mat som besöksanledning, men också att ta del av gamla traditioner. Man vill alltså utvidga horisonten genom natur- och kulturbaserade upplevelser.

Tack vare att Vega har en intressant historia att berätta (fågeltraditionen och samspelet med naturen) så finns det ett naturligt intresse hos media att ta del av detta. Ofta kommer de stora medierna hit och gör dokumentärer och reportage. National Geographic har flera gånger besökt Vega med sina undersökningsfartyg, men man får också besök av kryssningsfartyg.

I världsarvet Vegaöarna är turismen småskalig även om den ökade avsevärt sedan man fick världsarvsstatus. Under 2015 hade man 40 000 besökare, varav ca 70% var norrmän och resten utländska – i strategin har man satt upp ett mål på 50 000 besökare år 2020. I stället för att besökarna ska bli fler innebär hållbarheten för Vega snarare att man strävar till att de ska stanna längre. Detta kan vara en utmaning, precis liksom deras strävan att förlänga säsongen, som idag likt på många andra ställen sträcker sig över sommarmånaderna.

Småskaligheten syns bl.a. på inkvarteringssidan. Det finns ett enda företag som har besöksnäringen som huvudnäring, nämligen Vega Havhotell, medan övriga entreprenörer har turismen som binäring. Hotellet, som drivs av ett företagarpar, har 22 rum, men under pågående renovering utökar man med 3-4 rum. I övrigt finns det övernattningsmöjligheter i rorbuer, som byggts i gammal stil, samt camping och privatinkvartering.

Under ett besök i världsarvsområdet kan man paddla runt bland holmar och skär, cykla från by till by längs de smala vägarna, vandra på de utmärkta turstigarna längs havet eller bestiga världsarvets fjäll. Det finns goda möjligheter att utöva fiske och fågelskådning. Kajak är ett annat område som det satsas mycket på. Vega Challenge är ett kajak-race som går i september och som hade 50 deltagare i år.

Fisketurismen är för övrigt väletablerad på Vega. Många entreprenörer anlitar DinTur, en försäljnings- och marknadsföringsorganisation specialiserad på havs- och sötvattensfiske, vandrings- och fågelskådningsresor som riktar sig både till den norska och internationella marknaden. De i Igeröy för ändamålet byggda rorbuerna med lägenhetsinkvartering, tillgång till egen fiskebåt och redskap är redan bokade ett år framöver. På området finns också en speciell hall för hantering av fångsten som kan bestå av t.ex. kveite (hälleflunda), sej och torsk.


Hysvaer och ejder- och duntraditionen där

Vid ett besök på Hysvaer, som tillammans med Söla utgör ett fredat område både när det gäller landskap och djurliv, fick vi höra Øystein Ludviksen och Snefrid Jakobsen berätta om sitt arbete som fågelvakter.

I mars-april, när ejderfågeln kommer in från havet och samlas i flockar utanför ön, samlar man tång som breds ut på bergen att torka och som sedan görs till reden åt fåglarna. Man reparerar och bygger nya s.k. e-hus åt fågeln men en gammal upp och nedvänd båt kan också fungera som boställe. Ejdern går iland och söker ett rede där den lägger fyra-sex ägg, vilka den ruvar i ca 28 dagar. Honan plockar dun av bröstet att lägga runt äggen och går inte av redet under häckningstiden och är därför mycket utsatt och sårbar. Fågelvakten skyddar då fågeln genom att gå vakt för inkräktare i form av predatorer som kråka, mink, utter, trut och örn. Det råder skottpeng på minken 400 norska kronor/st, något som i sig kan dryga ut kassan samtidigt som man hjälper naturen. Minken finns pga att man bedrev minkfarmning på femtiotalet.

oystein o snefrid

Øystein Ludviksen och Snefrid Jakobsen berättar om sitt arbete som fågelvakter

ejderrededunharpa

Dunharpa och ejderrede

 

På de fredade fågelområdena är ejdertraditionen stark och under 2016 anlades på t.ex. på Hysvaer 150 reden och i 66 bon lyckades häckningen i år. När fåglarna lämnat boet tas dunen om hand och ett fågelrede ger ca 15 g rensad dun. Det behövs dun från ca 60-70 bon för att få ett kg dun, vilket behövs för en enda dyna, som kan betinga ett pris på 40 000 kronor. Beredningen av dunen med hjälp av en s.k. dunharpa är ett mödosamt arbete som kan ta flera veckor för en enda dyna. Om man ser till helhetsprocessen från det att bona anläggs tills det att dunen hamnar i kudden så är det fråga om ett drygt och förtjänstfullt arbete. Ett arbete som dessutom förtjänar all respekt med tanke på att det utförs med beaktande av det traditionsenliga hållbara sättet i samklang med naturen. En ejderdunsdyna håller sig lika lätt, varm och god i hundra år.

För sitt arbete får fågelvakterna ett tillskott från Stiftelsen Vegaøyan Verdensarv på ca 40 000 kronor för att vara två månader ute på öarna, från 1sta maj till 1sta juli. En förutsättning för att få pengarna är att man lagar minst 100 reden, passar på fåglarna genom hela säsongen och levererar en rapport till Stiftelsen efteråt. Stiftelsen i sin tur får medel för fågelvaktning och -skötsel från klimat- och miljödepartementet.

Det finns också en sammanslutning som värnar om den gamla ejdertraditionen. Det sker bl.a. genom informationsspridning, ordnande av kurser för fågelvakter, uppmuntrande till dunhantverk, bekämpning av predatorer, tryggande av mattillgången för fåglarna genom att upplysa om verkningen av tångskärning (bland tången dyker ejdern och söker mat) samt genom att kräva god oljeberedskap i Nordland.

Slutligen bjöd Øystein på Hysvaer på en lättsam historia, nämligen den att Gåkka Mathus, cafeterian som han driver, är byggd på virke som flutit iland på ön från fartyg som transporterat färdigsågat virke och som tappat en del av sin last i storm. Han är känd för att underhålla sin gäster och berättade med glimten i ögat hur han varje kväll formligen bad till högre makter att det skulle bli storm så han skulle få mer virke att bygga av.

På Hysvaer finns endast några fast boende och skolan lades ner på 80-talet. Elförsörjningen sköts genom eget vindkraftverk och solpaneler och dricksvatten transporteras till ön med båt. Från krönet av Hysvaer är utsikten bedårande magnifik och man blir lyrisk över den vackra naturen.


Ett nytt Världsarvscenter

Ett nytt värdsarvscenter, med Vega kommun som ägare, har planlagts på Vega. Centret kommer att bli själva navet i förvaltningen av världsarvet, i förmedlingen och undervisningen och en arena för dokumentation och forskning. Samtidigt kommer det att utgöra ett viktigt bidrag till lokalt värdeskapande (socialt, kulturellt och ekonomiskt) och involvera lokalsamfundet i världsarvet som en arena för att synliggöra lokalt arbete med att ta vara på världsarvsområdets värden, ett diskussionstorg och samlingsställe till inspiration för lokalbefolkningen. Världsarvscentret kommer också att bidra till att styrka det privata näringslivet som har natur- och kulturarv som utgångspunkt i sin verksamhet. Centret ska bli en attraktion som lockar fler till området och ger ökad omsättning för företagen i området. Det ska finnas utställningar och en butik för lokala producenter.

Den ståtliga byggnaden kommer att bli på 960 m² och priset kommer att ligga på 40 milj. norska kronor. Byggstarten sker före julen 2016 och beräknas stå klar under 2018.

gruppfoto 

Vill ni höra mera om Vega, ta gärna kontakt!

Marianne Sjöström, projektledare Spotlight High-Low Coast +358 (0) 40 678 8375

 

Intrerreg BA ENG RGB

Projektet High-Low Coast är EU-finansierat genom INTERREG Botnia-Atlantica. Projektet är ett gränsöverskridande världsarvs- och turismprojekt med uppgift att ta fram produktpaket och marknadsföringsmaterial för att attrahera fler besökare att ta del av världsarvet Höga Kusten/Kvarkens skärgård och dess närregioner på ett hållbart sätt.

Projekttiden fortgår till 31.5.2018.

 

 

Gå till "Nyheter"