För mig har skrivandet och berättandet av historier alltid varit en viktig del av den jag är. Som journalist hade jag möjlighet att fånga andras historier och dela dem med världen. När jag sedan blev egenföretagare var det en självklarhet för mig att ta tillvara och teckna ner den historia som finns inom de väggar där jag byggt upp mitt företag Wasa Wellness de senaste 10 åren.
Bastuns historia sträcker sig 130 år tillbaka i tiden. År 1890 lades grunden till den allmänna bastu i Vöråstan som i folkmun i dag är känd som Harjus bastu. Om väggar kunde prata skulle bastuhuset på Långviksgatan 13 i Vasa ha många människoöden att berätta om och referera till. Här har män, kvinnor och barn i alla åldrar och former vandrat in och ut med drömmar, utmaningar och glädjeämnen. Nu precis som då.
Staden där bastun tog form hette på den tiden Nikolaistad och inte Vasa, eftersom vårt land då var en del av Ryssland. På den första ritningen står det ”Badhus av sten att uppföras vid Långviksgatan i Nikolaistad 1890”. Den allmänna bastun har bytt namn några gånger för att idag heta Wasa Wellness och nu fungera som ett center för välmående för kropp och själ.
Jag har träffat många människor under åren som gärna delat med sig av det som hänt här. Många berättar om tvätterskornas hårda nypor, Seppo Harjus vänliga bemötande och hur man som barn lärt sig simma i den bassäng som fanns i byggnaden från och med början på 1970-talet. Den bärande tanken har alltid varit att få bastuns besökare att koppla av en stund, ladda de egna batterierna och stärka det egna välmåendet.
Samma tanke finns i dag i den verksamhet som Wasa Wellness står för. Oberoende om det handlar om att du vill må fysiskt bättre, stilla sinnet, hitta balans och kanske bättre sömn så finns vi där för våra kunder och klienter.
Inför vårt 10-årsjubileum den 15.10.2011 hade jag skrivit ner en hel del av de historier som berättats för mig av bastuns tidigare besökare. Därför kändes det helt naturligt att anmäla mitt intresse för Storytagging-projektet Northword när mejlet från projektledaren Ann-Sofie Backgren trillade ner i min mejlbox.
På grund av koronan blev ju inte allt som det var tänkt och träffarna med de regionala företagen uteblev vilket jag tycker i sig är synd. Att jag sedan fick möjligheten att åka till Inverness i Skottland och representera vår del av världen i projektet kändes som ett verkligt hedersuppdrag – och förverkligande av en dröm samtidigt.
För mig har Skottland länge funnits med på önskelistan av länder jag gärna skulle besöka. Längtan efter att få förverkliga den drömmen hade stärkts av att jag, precis som många andra, fascinerats av Outlander serien som utspelas i det skotska höglandet i mitten av 1700-talet och framåt.
Den 13 juni landade mitt flyg i Edinburgh. Den taxichaufför som körde mig till tågstationen visade prov på den gästvänlighet som hela min vistelse i landet kom att präglas av. Han letade snabbt upp tågtidtabellen för nästa tåg till Inverness, gav tydliga instruktioner om var biljetterna skulle köpas och var tåget brukar stå.
Att åka tåg upp till det skotska höglandet är något som jag varmt rekommenderar. Landskapet är otroligt vackert. När du sitter i tågkupén med de gröna kullarna och böljande fälten som svischar förbi får du en bra bild av vad Skottland har att erbjuda alla oss som gillar dramatisk natur, intressanta människomöten, vackra vyer och charmiga små städer.
Konferensen för Northword StoryTaggning-projektet hölls i Inverness Creative Academy. Morgonen den 15 juni möttes jag av en sprudlande glad projektledare Katie Murray mitt i utställningslokalen. Allt var långt ifrån klart även om de första gästerna var väntade inom några timmar. Stämningen var god och vi hjälptes åt att tillsammans med de skotska konstnärerna att få upp de sista konstverken på väggarna. I den skotska delen av projektet hade historieberättandet handlat om att göra konst av en lokalhistorisk händelse, skröna eller motsvarande. För oss i Österbotten hade uppdraget varit att berätta vår företagshistoria.
Den historia som gjorde störst intryck på mig var den som konstnären Andrea Chapell fångat i den kilt som hon sytt. Den tar avstamp i en festival med eld som tema, The Burning of the Clavie, som hålls varje år i Burghead längs kustremsan Moray Firth. Ursprunget i historien går tillbaka till 1752 när Storbritannien övergick från den Julianska till den Gregorianska kalendern. I samband med denna övergång förlorades 14 dagar. Detta har man velat uppmärksamma med denna festival som hålls i Burghead på Shetlandsöarna den 11 januari varje år. Den markerar inledningen på det nya året och är fylld med riter och noggranna förberedelser. I sin kilt hade hon broderat in med stor exakthet den stjärnbild som fanns på himlen just då 1752 när allt startade och även använt sig av material som härstammar från de riter som utförs varje år av öns Clavie King.
En annan kostnär, Izzy Thomson, hade fångat händelserna i byn Culbin som ödelades vid en sandstorm hösten 1694. Sandstormen överraskade byborna och i Thomsons verk kan du se hur allt från den plog som bonden just använt på åkern täcks med sand precis som husen där det enda som anas är två skorstenspipor som sticker upp ur sanddynen. Alla invånarna hamnade att fly och när de väl återvände fanns inte ett spår av byn längre.
Det fanns även historier som berättades i form av musikstycken, bildspel och data-animationer. Den mest fantasifulla var kanske den om apan som börjat väva mitt under sabbaten, något som var strikt förbjudet. Apan presenterades via en Ipad där vi som publik kunde bestämma apans humör och även det mönster som bildades på skärmen när apan vävde. Ju argare apan var desto mer oregelbundet mönster vävdes.
Mitt bidrag, historien om Harjus bastu, togs väl emot och det var många som nyfiket frågade om vår finländska bastukultur. En annan aspekt som intresserade var hur min företagshistoria används i varumärket Wasa Wellness och vilket mervärde den gett företaget i sig. För mig är bastubyggnadens historia rötterna och basen i vår verksamhet. Historien om det som varit gör oss unika och skapar en alldeles speciell identitet för oss 20 entreprenörer som jobbar inom husets väggar varje dag.
Konferensen var ett härligt exempel på hur konst i alla dess former kan lyfta upp storyn som finns i vår omgivning, nya såväl som gamla. Att samlas kring historieberättande är något som varit naturligt i alla tider för oss människor, något som berikar vardagen och hjälper oss att förstå varandra på ett djupare plan.
För mig personligen lämnade konstverken, det skotska höglandet och människorna i Inverness avtryck i mitt hjärta. Jag smider redan planer på att återvända – kanske redan i vår! Ett stort tack till Kvarkenrådet, Katie och Ann-Sofie och alla andra som gjorde denna resa möjlig!
Text av Carina Granö-Träskelin
Kort om projektet:
Kvarkenrådet är delaktig i ett internationellt projekt ”StoryTagging” där vi vill fånga upp berättelser som har anknytning till vårt kultur- och naturarv. Genom att lyfta fram våra berättelser hoppas vi locka besökare till den plats där berättelserna formats och där produkterna skapats. Berättelser från hela Kvarkenregionen kommer att lyftas fram. Kvarkenrådet fungerar som genomförare på den finska sidan och Region Västerbottens Turism på den svenska sidan.
