Den norska försvarskommissionen, ledd av tidigare justitieminister Knut Storberget, presenterade den 3 maj en rapport efter en omfattande remissprocess. Bakgrunden är dramatisk; Det är krig i Europa, och vårt stora grannland i öster är den aggressiva parten. Många europeiska länder stärker sin säkerhet och anslag till Försvarsmakten. Finland är redan medlem i Nato medan Sverige är på väg att ansluta sig. Det skapar en helt ny grund för gemensam säkerhet i Norden.
Som direktör för Kvarkenrådet EGTS, en samarbetsplattform som innefattar regioner både i Finland och Sverige, och för Rana Utvikling på den norska sidan, bidrar vi aktivt i diskussionen om Nordens roll i Nato. Vårt arbete har hittills främst fokuserat på industri, affärsutveckling och transport längs E12-korridoren, som sträcker sig över tre länder. I takt med att vår gemensamma framtid inom Nato blir alltmer aktuell, lyfter vi nu fram centrala budskap vid ett seminarium under Nordnorges Europadagar som arrangeras 23 november.
Den tidigare nämnda Norska Försvarskommissionens rapport belyser nya möjligheter för att stärka försvaret i både Norge och hela Norden, samtidigt som den tar upp olika utmaningar. En viktig aspekt är behovet av att kunna flytta kapacitet snabbare och mer effektivt över de nordliga regionerna. Rapporten beskriver en betydande förändring i Norges roll; i och med Sveriges och Finlands inträde i Nato kommer Norge att utvecklas från en ändstation till en genomfartspunkt för allierade förstärkningar till hela Norden.
Ett starkare samarbete och en nordisk transportplan
Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg betonade tidigare i år, i svensk TV, vikten av att stärka de öst-västliga transportförbindelserna i Norden. Kriget i Ukraina har tydligt påvisat behovet av robusta och effektiva transportvägar för att snabbt kunna flytta förnödenheter och styrkor. Detta är särskilt relevant för de nordiska länderna, vars infrastruktur i stor utsträckning fokuserar på nord-sydliga förbindelser.
För att möta dessa utmaningar måste vi utveckla en mer sammanhängande och säker transportinfrastruktur som binder samman Norden från öst till väst. Detta innebär att vi inte bara måste förbättra de befintliga väg- och järnvägsförbindelserna, inklusive de som leder till Natos hamnar, utan också utforska nya transportvägar och förbindelser. En sådan strategisk utveckling skulle inte bara tjäna våra försvarsbehov utan även främja ekonomisk tillväxt och regional integration. Här måste de nordiska länderna och Nato samarbeta mycket närmare. I de nationella transportplanerna måste det också finnas en nordisk transportplan som präglas av den nya säkerhetspolitiska bilden.
Se till Finland
I norra Norden, mellan Finland och Sverige, finns en plattform, Kvarkenrådet EGTS, som är beredd att arbeta för en fast förbindelse över Kvarken, alltså över den 70 kilometer långa, grunda skärgården i Bottenviken mellan städerna Vasa i Finland och Umeå i Sverige.
För närvarande trafikeras E12 (sträckan Mo i Rana – Helsingfors) över Kvarken av en modern färja, vilken är den enda förbindelsen mellan Sverige och Finland längs den långa sträckan från Stockholm till Haparanda. Denna färja är mycket viktig, men inte tillräcklig för att säkerställa beredskap, redundans eller för effektiv överföring av stor kapacitet i krissituationer. Det krävs alternativa, starkare och snabbare förbindelser, något som kriget i Ukraina vittnar om.
I Finlands regeringsprogram finns redan ett förslag om att utreda en fast förbindelse över Kvarken. Denna E12-förbindelse skulle representera den största vägförkortningen i Norden någonsin och kunde dramatiskt förkorta resan från flera isfria norska Atlanthamnar till centrala Finland.
Niklas Eklund, professor i statsvetenskap vid Umeå universitet, kritiserade Finland och Sverige, under Wasa Future Festival i höstas, för att tänka på framtiden endast en riksdagsvalsperiod åt gången. Norden måste tänka mer långsiktigt. Transportmöjligheterna från de isfria hamnarna i Norge, genom Sverige och över till Finland, är A och O för att bygga upp säkerhet på lång sikt. Han uttryckte även att det vore en bra idé att göra vad kineserna gör för närvarande – att göra något infrastrukturellt som för hit mer människor, ökar befolkningen och gör infrastrukturen stadig i fredstid. Alltså varför inte bygga en bro?
Nordic Connector
Projektet Nordic Connector innebär en fast förbindelse över Kvarken mellan Vasa och Umeå men även en förstärkning av E12-korridoren samt övriga stråk i öst-västlig riktning.
Detta kommer att betydligt stärka Natos väst-östliga förbindelser i Norden. Nära E12 i Norge, vid gränsen till Sverige, byggs dessutom en stor flygplats. Ett annat viktigt nav i denna utveckling är Storuman, beläget mellan Mo i Rana och Umeå. I Storuman korsar två viktiga järnvägar, Inlandsbanan och Tvärbanan, samt två Europavägar, E12 och E45. Denna utveckling av E12-korridoren är inte bara strategisk för den växande gröna industrin och mineralförädlingen, utan är också avgörande för säkerhet och beredskap, särskilt med tanke på Natos närvaro i regionen.
Nordic Connector syftar till att stärka banden mellan de nordiska länderna inom Nato. Detta initiativ, som omfattar en fast förbindelse mellan Vasa och Umeå samt en omfattande uppgradering av E12-stråket från Helsingfors till Mo i Rana, är av stor strategisk betydelse. Vi betonar vikten av att dessa aspekter beaktas i den pågående debatten om Nordens roll i Nato och i de nationella transportplanerna. Genom Nordic Connector kan vi skapa en starkare, mer sammanlänkad nordisk region.
Mathias Lindström, direktör i Kvarkenrådet EGTS
Ole M. Kolstad, direktör i Rana Utvikling
