Kvarkenrådets nuvarande strategiplan för 2014-2016, med sikte på 2020, löper ut vid årets slut och arbetet med en ny pågår med Olav Jern i spetsen. Olav har under en stor del av sitt yrkesliv jobbat med nordiskt samarbete, som präglats av goda och täta kontakter till Kvarkenrådet och dess medlemmar, och var därför en given man för arbetet.
För att ta det hela från början, får vi spola tillbaka ända till 1976. Olav valdes då in i Vasa stadsfullmäktige, under en tidsepok då det nordiska samarbetet var intensivt och hade hög prioritet i Finland.
– Via mitt arbete på Svenska Österbottens Landskapsförbund, Länsstyrelsen och sedan som landskapsdirektör på Österbottens Förbund, har det sedan rullat på. Då Kvarkenrådet ombildades till sin nuvarande form, 2007-08, deltog jag i förhandlingarna och kom sedan att sitta i Kvarkenrådets styrelse under en längre tid, berättar Olav.
Numera är han pensionär men hans mångåriga engagemang i Kvarkenrådet fortsätter. Han deltog i arbetet med den nu gällande strategiplanen och det föll sig naturligt att han fick förfrågan om att driva processen även denna gång.
Det konkreta arbetet inleddes i september och målsättningen är att strategiplanen ska godkännas på föreningens årsmöte i maj 2018. Utgångspunkten i arbetet är en omvärldsanalys. Vad har hänt sedan 2014? Vad kommer att påverka utvecklingen de kommande åren?
– Frågan om Kvarkentrafiken har haft en oerhört stark position i verksamheten och nästa fas i det här arbetet påverkar långt hur följande strategiplan ska se ut, konstaterar Olav. För mig personligen har Kvarkentrafiken varit på agendan sedan 1999 och det har varit fascinerande att följa Midway Alignment-projektet. Jag är imponerad av vad man åstadkommit, fortsätter han.
Fungerande kommunikationer utgör grunden för allt övrigt gränsöverskridande samarbete, och även en av tyngdpunkterna i den nya strategiplanen. En annan är stödet från Nordiska ministerrådet och dess agerande i gränsregionala frågor.
– Det finns ännu olikheter i lagstiftningen som förorsakar gränshinder, och som vore viktiga att åtgärda, förklarar Olav. För det tredje måste strategiplanen ta hänsyn till EU och hur stödprogrammen ser ut efter 2020.
– Många projekt finansieras av den nuvarande strukturfondsperioden, och vi vet inte ännu hur mycket medel som kommer att finnas under nästa period och vilka villkor, till exempel geografiska sådana, som kommer att gälla.
Ytterligare en fråga är huruvida Kvarkenrådet borde få EGTS-status. Poängen med EGTS, Europeisk gruppering för territoriellt samarbete, är att då skulle Kvarkenrådet få en ny självständig, juridisk status. Detta gör att samarbete över nationsgränserna skulle underlättas inom området.
Den allra viktigaste aspekten i strategiarbetet, är förstås vad Kvarkenrådets medlemmar vill och har för behov. - Att det finns god uppslutning kring Kvarkentrafiken och andra samarbetsområden samt en vilja att befrämja de mellanfolkliga kontakterna vet vi, men det räcker inte. Medlemmarna bör också vara beredda att satsa rent ekonomiskt, anser Olav. Han kommer under hösten att föra diskussioner med representanter för dem, för att ta del av deras behov och viljeyttringar. - Jag tror arbetet kommer att förlöpa väl – det finns ett starkt intresse för ett ökat gränsöverskridande samarbete och alla förtecken är positiva, avslutar Olav.
Text och foto: Anna Sand